Att en av våra större dagstidningar kallar sin artikelserie ”Spelbolagen och pengarna” kan man förstå. Tråkigare är det när den politik som förväntas värna om både medborgare och näringsliv låter sin ensidiga bild av spelbranschen få slagsida.
Tvärtemot vad socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi säger sig veta, är nämligen många spelbolag i ett ansträngt läge, och flera funderar på att kasta in handduken.
När andra bolag erbjuds lättnader flaggas för ytterligare restriktioner för spelbolagen. Är covid-19 bara en ursäkt för att införa ytterligare restriktioner för en bransch som fortsätter att väcka känslor, frågar sig Spelbranschens Riksorganisation (Sper).
Sper är en av flera aktörer som bjudits in att komma med synpunkter på promemorian för Ett stärkt spelarskydd till följd av spridningen av sjukdomen covid.19. Och visst ser vi områden för förbättring, problemet är att dessa förbättringsområden inte återfinns i ovan förslag.
Spers medlemmar, precis som många andra företag och organisationer, vittnar om pandemins negativa effekter på sina verksamheter. Situationen är ansträngd och osäkerheten stor. Vissa bolag har permitterat personal och andra planerar för det.
Ingen unik situation i dagsläget, men tråkigt likafullt.
Regeringens remiss delar dock inte problembilden. Där görs istället antagandet att ökad social isolering och ekonomisk utsatthet i samhället kommer innebära att konsumenter spelar mer och söker sig till riskfyllda spelformer. Regeringen har också inspirerats av länder som, till följd av coronapandemin, vidtagit tillfälliga regulativa åtgärder för att begränsa riskerna på spelmarknaden. I remissen föreslås att Sverige gör samma sak.
Här vill vi sätta två frågetecken. Dels undrar vi på vilka premisser regeringen gör antaganden om individers spelbeteende under en pandemi som världen aldrig förr skådat? Vem kan med säkerhet säga att ett eventuellt ökat spelande under en begränsad tid (lagändringen är tänkt att gälla året ut) korrelerar högt med ökad spelproblematik?
Dels undrar vi varför regeringen fäster så stor vikt vid vad andra länder gör, till synes utan att ta hänsyn till olikheter i dessa länders regleringar, ej heller vilka konsekvenser som regleringarna fått. Sverige har de senaste månaderna visat prov på ett exemplariskt gott självförtroende genom att gå sin egen väg, varför överge det modet nu?
Sper företräder många typer av spelaktörer med olika produkter. Från statligt ägda och kontrollerade företag till privata aktörer och ideella lotterier. För några veckor sedan kunde Sper välkomna nya partners, aktörer som på olika sätt arbetar med spelansvar utan att själva erbjuda spel. Att vissa typer av spel ökar risken att utveckla ett osunt spelande kan de flesta skriva under på.
Samtidigt kan vi konstatera att omsorgsplikten inte alltid levs upp till, det står klart när vi intervjuar våra nya partners. Nuvarande lagstiftning är tuff och omsorgsplikten omfattande. Men visst, det rings fortfarande säljsamtal som inte borde ringas, lockas med bonusar som inte borde lockas med och så vidare. Inte så omfattande som kritiker vill hävda, inte alltid så fläckfritt som branschen vill låta påskina.
Här finns förbättringsområden som med relativt små insatser kan få stora effekter. Bolagen måste agera omsorgsfullt hela vägen, och regeringen måste via sina tillsynsmyndigheter se till att så sker. Staten har ett tungt vägande ansvar i vägen till sund konkurrens, alternativet vill nämligen ingen ha.
Hotet från den olicensierade spelmarknaden är ett reellt hot inte bara för våra medlemmar, även konsumentskyddet är hotat när mindre nogräknade, olicensierade aktörer söker kundkontakt. Trots att Spelinspektionen har tillgång till verktyg som ska förhindra dessa aktörer från att agera här, står verktygen oanvända. Oklart varför. Istället ser vi att såväl kunder som bolag tenderar att söka sig bort från den reglerade marknaden. Till en mer ljusskygg spelvärld.
Osolidariskt och moraliskt förkastligt, absolut. Men kan man egentligen klandra den som väljer en väg ut när den befintliga marknaden blir oförklarligt rigid och omöjlig att förutse?
Vi är därför övertygade om att hårdare tag inte är vägen framåt för konsumentskyddet. Tvärtom känner vi oss rätt säkra på att lösningen finns i att få den befintliga, redan hårt reglerade och av licenstagarna en gång accepterade, spelmarknaden att flyga.
Möjligheten att stänga av sig i Spelpaus.se är ett väldigt bra initiativ. Får vi önska skulle initiativet utvecklas och även inkludera allmän information om spel och spelande. Ett folkbildande anslag där spelandets för- och nackdelar lyfts fram och vägleder. Sverige har en god tradition av folkbildning sedan kampanjer som Håll Sverige Rent och Spola Kröken. Och återigen, vi lyssnar på våra myndigheter.
Ta också ett hårdare grepp om snabblåneinstituten. Spelbolagens ansvar för kundens spelande ska vara långtgående, men hur spelet finansieras har vi begränsad insyn i. Överskuldsättning är förödande både för individen och samhället och ett nationellt skuldregister skulle kunna vara en lösning.
”Man ska inte tro att det är någon valfrihet att följa den svenska lagen”, säger Shekarabi. Det är ingen som tror heller, däremot vill vi tro att regeringen värnar svenska företag som vill göra rätt för sig. Sper delar Ardalan Shekarabis oro för social isolering och ekonomisk utsatthet i kölvattnet av rådande pandemi, men spelbranschens ansvar är oförändrat.
Virus eller inte.Stärk konsumentskyddet genom regelefterlevnad och framförallt, håll de olicensierade bolagen långt borta från svenska kunder. I slutänden vill vi ju alla samma sak. Att ha ett hållbart licenssystem. Hållbarhet handlar bland annat om att hushålla med befintliga resurser, ovan är exempel på just det.
Jenny Nilzon
vd, Sper
