Så kom det äntligen. Spelmarknadsutredningens slutbetänkande. Jag och många med mig har haft möjlighet att kontinuerligt göra inspel under utredningens gång. Det är jag väldigt tacksam för, liksom att många av våra synpunkter har hörsammats. Man kan konstatera att det inte varit någon lätt uppgift som utredare Anna-Lena Sörenson och hennes kollegor haft på bordet. Många och komplexa frågor som alla skulle få sin rättmätiga uppmärksamhet och respekt.
Utredaren har lyckats sätta ner foten i frågor som garanterat kommer att väcka känslor. Jag tänker inte minst på den komplicerade frågan om riskklassificering och det reklamförbud som föreslagits under vissa tider för högriskspel. Det kan vara positivt ur ett konsumentskyddsperspektiv men problematiskt utifrån ett kanaliseringsperspektiv. Däremot är min uppfattning att ett stärkt främjandeförbud och förslaget om B2B-licenser är positiva och kommer stärka spelregleringen.
Bra är att utredningen föreslår lättnader för vissa licenstagare. Att avkräva lotteriverksamhet inom till exempel Cancerfonden eller PRO samma typ av förfarande som i ett kommersiellt spelbolag är att helt dra undan mattan för mindre intresseorganisationer.
Klappat och klart, kan vi ta jul då?
Nej, så enkelt är det inte. Så länge det finns illegalt spel och problemspelande finns det mer att göra. Som ett led i det arbetet meddelade regeringen för några veckor sedan att generaldirektören för Kammarkollegiet, Gunnar Larsson fått uppdraget att föreslå lösningar för en mer effektiv tillsyn av illegalt spel. Det är bra. I uppdraget ingår även att utreda hur arbetet mot matchfixning kan stärkas. Det är också bra. Spelbranschen har länge poängterat vikten av att möjliggöra informationsutbyte och samverkan mellan myndigheter i kampen mot matchfixning.
(Glädjande för övrigt att höra att Gunnar Larsson talar väl om seriösa spelbolag och dess branschorganisationer. Han förstår att vi vill samma sak i slutändan).
Mycket har alltså gjorts för en sund spelmarknad, annat är på väg att åtgärdas. Samtidigt finns det ytterligare områden som inte bör förbises i arbetet för en spelmarknad för alla.
Låt mig få ta några exempel.
Spelpaus.se är ett berömvärt initiativ som fungerar bra för spelaren med självinsikt. Problemet uppstår om spelsuget trots allt pockar på och Spelpaus är aktiverat. Då ligger det i farans riktning att personen väljer att spela olicensierat. Det faktum att olicensierade spelbolag inte följer omsorgsplikten, eller att skatt ska betalas vid eventuell vinst anses förmodligen vara av underordnad betydelse där och då. I steget mellan avstängning och längtan efter att spela uppstår ett omsorgsgap som bör fyllas på ett ansvarsfullt sätt.
Det kan inte nog understrykas, det är alltid ett misslyckande att förlora kunder, avstängda på Spelpaus eller inte, till den olicensierade marknaden. Även om vi har stora förhoppningar på Gunnar Larssons utredning är vi fortsatt oroade över att möjligheten liksom finns. Helst skulle man ju vilja att det inte ens vore tillåtet, eller möjligt, att spela på sajter utan licens. Men så är nu inte lagen skriven.
Och så var det det där med sms-lån för spel. Önskan om ett nationellt avstängningsregister för konsumentkrediter är inte ny men har ännu inte fångats upp av våra politiker. Snabbutred gärna frågan om snabblånen, säger jag.
I övrigt skulle jag gärna se en aktör med uppdraget att bedriva förebyggande konsumentupplysning. För spelare, anhöriga, lärare och alla andra som behöver ökad kunskap om hållbart spelande. Kanske är Systembolagets fristående dotterbolag IQ-Initiativet en bra inspiration, eller varför inte UK:s GambleAware? Det är en oberoende non profit-organisation som jobbar nationellt för förebyggande av spelproblem. GambleAware samarbetar med expertorganisationer, myndigheter och spelaktörer.
En annan viktig fråga som diskuterats med Anna-Lena Sörensson är rådgivning vid större vinster. Att vinna stort är ett drömscenario för många spelare men för några blir det dessvärre vägen in i beroende och här måste branschen ta sitt ansvar. Några av våra medlemmar har redan ett väl utvecklat arbete med att fånga upp storvinnare, men det borde vara legio. Låt oss fortsätta den diskussionen.
Och slutligen, informationen till kunderna. Konsumentverket släppte i dagarna sin granskning av avtalsvillkor på spelområdet där man riktar kritik mot information som riskerar att vara såväl vilseledande som oklart presenterad. Även Allmänna Reklamationsnämnden har haft flera ärenden under året när konsumenterna inte har förstått villkoren kring till exempel bonusar och freespins. Väl medveten om att informationen ofta finns till hands bör vi i branschen nog tänka mer i termer av att informationen ska inte bara ut till målgruppen. Den ska också tas in.
Som sagt, jag önskar att jag hade kunnat säga att konsumentskyddet i spelbranschen är utrett och omhändertaget full ut, men det kan jag inte. Kanske kan vi säga att vi ser slutet på början i arbetet för ett starkt konsumentskydd.
För det fortsatta arbetet har jag stor tilltro till den samverkan vi sett prov på under året. Och får jag önska mig något vore det att alla bolag på den svenska spelmarknaden var anslutna till en branschorganisation. För vi vill ju samma sak, inte sant?
Jenny Nilzon
vd, Sper
PS. Den 20 januari anordnar Sper ett digitalt seminarium om Spelmarknadsutredningen för alla berörda och intresserade, inbjudan kommer inom kort. Vi ses då, om inte förr.
